banal

Där satt man och plågade sig igenom SF:s milt sagt förolämpande det-är-olagligt-att-spela-in-filmen-skyltar, filmbolagens alldeles för långa trailers och sossarnas självförnedrande usla valpropaganda och undrade varför man betalade hundra spänn för ta del av denna emotionella fakirupplevelse innan mörkret la sig i 154 minuter och Superman Returns visar sig vara Bryan Singers klart sämsta och mest ofokuserade film hittills.  Det är förresten en bedrift av Singer att inte följa ett enda av alla de temata som dräller omkring i filmen i två och en halv timme. Myllret av kitschiga filmreferenser/stölder/pastischer som fick en att undra om man tittade på en Zucker/Abrahams-film utan att att någon skrattade gjorde inte saken bättre heller.