banal

Expressen verkar vilja föryngra krönikerkåren. De uttrycker det som att de söker någon som kanske kan bli "nästa Linda Skugge". Så alla som går på högstadiet och gymnasiet bjuds in till en kröniketävling. I en normal värld hade jag hittat på det som jag just skrev för att travestera den låga nivån i kvällstidningarna. Men det här är faktiskt sant. De vill faktiskt ha en krönikör från högstadiet eller gymnasiet. Fett. Precis vad Sverige behöver. Ännu en pissig, navelskådande tonåring med begränsad språklig kapacitet och dito intellekt. Jag knappade ner mitt tendentiösa bidrag i en stil som jag hoppades skall tilltala dem. Jag skrev det under en tidsrymd som känns som en realistisk uppskattning av vad ni-vet-vem lägger ner på sina texter. Men ändå... det känns som om det är något som saknas.


Kärringen där ja handlar blöjor i storpack missade två hårstrån när hon rakade överläppen. Ja mådde så illa av att se det. Och så kom det fel pris i kassamaskinen. Jag hatar alla jävla klimakteriesurfittor. Och sen kom grisen. Det var föreståndaren och han hade fula gråsvarta eccoskor. Töntjävel. Hans aftershave gav mig svindel. Fy fan för alla karlar med dålig smak i skor som använder insektsmedel när dom rakar sig. Jag hatar er. Fan va jag hatar er typ. Hatar era slipsar också som hänger som slappa penisar runt era valkiga nackar. Om ni vore kvinnor skulle ni va svettiga feministas som vill tvinga mej att läsa matte för att jag har platta bröst. Fy fan för er! Idag ville chefen att jag skulle göra en ny läsning av Brott och straff. Så det skulle bli typ en recension. Men hallå. När jag hade läst första kapitlet såg jag Dostojevskijs skägg och mådde så jävla illa. Det var som att han ville skryta med hur from han är och hur många pantade bimbos han vägrat att sätta på när han vimlar. Jävla gubbjävel. Nu skall ja hem och torka snor från mina barns ansikten i min trånga lägenhet i ett halvrespektabelt bostadsområde. Det är precis det som är livet. Det får mig att känna mig mer verklig än vad ni är.