Ett varumärke
Paul Potts skiva har landat. Ni vet, han som skulle föreställa en mobiltelefonförsäljare som sjöng lite opera i duschen innan han ställde upp i Britain's Got Talent och skapade ett makalöst buzz ... bland folk som aldrig har hört opera förut. Nu har alltså One Chance, där han bland annat sjunger en italiensk version av REMs Everybody Hurts, kommit. Jag antar att han sjunger den på italienska eftersom hans modersmål är för svårbemästrat. Varför de har lagt det överdrivna ekot på hans röst har jag mina teorier om, men där drar jag gränsen för min frispråkighet.
Skivan gjorde hur som helst ungefär samma intryck på mig som hans framträdande i tävlingen: Knappt något alls. Men jag stör mig seriöst på nyblivna operasnobbar som slänger ur sig fraser som "bättre än Pavarotti" eller "bästa operan nånsin liksom".
Jag vill inte försöka framstå som en operakännare, för det är jag inte. Jag har bara gått på en handfull föreställningar och har några gamla favoritskivor någonstans. Men man måste vara döv eller ett marknadsföringsoffer vid gränsen till dum i huvudet om man tror att Paul Potts är av samma kaliber som Pavarotti, Björling, Lanza eller någon av de andra stora namnen. Potts deltog för övrigt i en masterclass för nämnda Pavarotti. Det var under hans utbildning till tenor, innan han började sälja mobiltelefoner och innan folk började tro att han kunde lära sig själv att sjunga sådär i duschen
I filmen här nedan har någon klippt ihop Potts och Pavarotti på ett jobbigt sätt, men det illustrerar ändå nivåskillnaden ganska påtagligt: Jag får gåshud av en av dem. Den andre är ett bra varumärke, och det är väl det enda som räknas idag.
Ljudet är inte hemskt bra, men klasskillnaden är ändå tydlig.
Kan man misstänka att marknadsföraren tjänar mer än stjärnan när det gäller Pott, och att det var tvärtom med Pavarotti? Men visst var det ett stjärnfall.
Potts är väl dessutom på väg till Sverige för framträdanden i bl.a. Solnahallen. Passa på och smid, Pålle! Jag minns när järnet var varmt för den schizofrena pianisten David Helfgott efter att filmen om hans liv fått en Oscar.
Men var inte han en relativt sett bra pianist?
Jag har förstås aldrig hört honom men jag har läst flera omdömen i den här stilen (saxat från WP): However, some of his recordings, especially that of Rachmaninoff's third piano concerto, have been criticized as "pallid, erratic and incoherent."
Han verkar ha gjort en personlig tolkning av Rachmnaninoff? :)
Lyssnade igenom en "best of" skiva av Jussi igår...Det är en av få röster som jag kan få gåshud av...vilken oerhörd pipa, sicket tryck...ujuj.
Visst stämmer det lite grann det där med varumärke...det gäller att synas annars är det svårt att komma fram, men det är i sig ingen nyhet direkt.
Absolut ingen nyhet! Pavarotti var t.ex. ett stort varumärke, men han kunde leva upp till det fram till för inte så väldigt många år sen.
Jag blir mer berörd av Potts än av Pavarotti, försök övertyga mig om något annat.
Jag ifrågasätter din referensram. Det finns de som blir berörda av The Bold and the Beautiful, men det betyder inte att det är ett stort dramatiskt verk.
ok vi kan fortsätta..Ingen av Idols deltagare är en ny Beatels, Bowie, Young, Led Zep, Hendrix, Cash, Joplin, Franklin, eller Houston. Vilka sopor. Gå inte och tita på dom ...alt är bara ett marknadsföringstrick....
Potts är en helt ok operasångare men man behöver inte jämföra med legenderna hela tiden.
Skillnaden (som framgår om man läser posten ordentligt) är att ingen säger att Darin är bättre än Bowie. Ingen jämför honom ens med Jimi Hendrix. Och folk som bara har lyssnat på Vikingarna säger inte att han rockar fetare än Zeppelin. Darin är väl ett okej popsnöre. Potts är väl ett okej tenorsnöre. Ingen av dem gör något minnesvärt som motsvarar hypen som har varit kring dem.
"Paul Potts" är ju ett fantastiskt namn, om inte annat. Jag kan se affischerna: "Back by popular demand: Paul Potts. Live from Cambodia!"
Kan det vara därför han gör Everybody Hurts? Vad heter Holiday in Cambodia på italienska?
Det sköna är att Paul Potts inte hypar sig själv alls utan säger att han har en lång väg att gå innan han får anses ens vara i världsklass.
Till vissa individer och musikkännare i denna tråd:
Hur fan kan ni sitta här och söka fel och kritisera karln utan att rodna. Ni ynkliga stackare med er självupptagna skitblogg. Jag skiter i varifrån han kommer eller om han är skolad eller inte, eller om han inte duger i jämförelse med Pavarotti. Ställ er själv upp och sjung som honom. Om inte, håll åtminstone käft!
Godkännas av er? Jag förstår att ni vill välja bort vissa kommentarer.
Sjunga lika bra som Potts? Vad är det för snack! Jag är inte insatt för fem öre vad gäller opera men tänker minsann unna mig rätten att kritisera Potts.
Jag ställer mig frågande till varför varenda en skall känna sig så fruktansvärt manade att jämföra honom med Pavarotti. Hade de flesta ens känt till namnet om han inte gått bort nyligen? Jag kan mer om Pavarotti nu efter att han gått bort kan jag ju säga.
Kanske vill folk bara rättfärdiga sin snyfthistoria som ju Paul Potts faktiskt innebär. Han är ju mer intressant som mediafenomen än som sångröst.
Och hade Opera någonsin kunnat framföras i dessa former om det inte vore för Potts?
Och löjligt ut att något så finstämt som Opera framförs på lite alla möjliga ställen:
http://www.youtube.com/watch?v=rGNIRy8A3NQ&NR=1
Rätta mig gärna om jag har fel men det där ser ut som en våldtäkt av Operakulturen.
måste han vara lika bra som Pavarotti för att duga ? jag tror inte att han behövs jämföras med andra, som har kanske haft det lättare att komma till topp(teve media kändiskap)
Paul P var tvungen att gå med en tävligt för att kunna nå målet, tragisk att alla har inte samma möjlighet
det som var godis till media var att han var teleförsäljare som förvandlades till opera sångare.
de som aldrig har hört opera blir berör etc...men är det inte bra det??
jag ser bara positiv i honom!
jeanette, jag stör mig faktiskt inte på Paul själv eller på att du tycker om att lyssna på honom. Det som stör mig är jämförelserna med de riktigt, riktigt bra tenorerna som kommer från folk som inte vet vad de pratar om. Och så stör jag mig på att musik är en produkt, vilken som helst som säljs på samma sätt som läskeblask eller blöjor. Jag är helt övertygad om att den attityden är en av anledningarna till att de stora skivbolagen kommer att dö ut.
