banal

Det var något med musiken i Johan Klings Darling som var bekant för mig, men jag kunde inte komma på hur. Inte förrän jag gick på bio häromkvällen. Kling använde samma musik som bakgrund till en parodisk överklass i en informationsfilm om klamydia för några år sen. Pyspunka. Där sjönk min upplevelse av Darlin en smula, även om klamydiafilmen är fyndigare än det mesta som görs i reklamväg. Överklassparodin var så överdriven att det inte påverkade min upplevelse av Darling. Men hade jag kommit på var musiken hade förekommit tidigare när jag såg Darling hade jag inte alls tyckt om filmen och sittningen blivit smått plågsam. Man kackar inte där man äter. Det gör man bara inte.